Mats Sjödin – Mot en svensk klassiker!

Välkommen! Här kommer du att kunna följa Mats hårda, svettiga väg mot en svensk klassiker 2011.

Vecka 18: Nu är jag stark!

Eftersom mitt förra PT-pass var kraftigt försenat och denna veckas pass var lite tidigarelagt så fick jag två PT-pass på bara fyra dagar. Tisdagspasset den här veckan var tufft för mina ben och armar. Vi började med armövningar och benövningar bland gym-maskinerna, vilket var länge sedan nu. Man blir sällan toktrött i maskinerna utan bara slut i en specifik muskel, till skillnad från funktionell träning där man oftast blir helt slut i hela kroppen. Det är dock ganska frustrerande att knappt kunna gå, när man ska ta sig från ben-maskinerna. Men det går fort över.
På torsdagen körde jag ett eget kettlebell-pass och klarade köra ökade vikter genom alla tre träningsset. Det har aldrig hänt tidigare. Extra glad var jag över att jag började få ordning på 20 kilos-snatcharna. Att gå från 16 till 20 kilos kettlebell på snatcharna innebär mycket hårdare arbete med ben och bål. Det går inte att rädda en dålig snatch med armmusklerna när man har en så tung klump i handen.
På lördagen och söndagen kunde jag konstatera inte bara jag utan även telekomkonsultbranschen är ute och cyklar. På lördagen körde jag ett cykelpass med min granne som är vice sverigechef på Cybercom och dagen efter var TMT-chefen från Logica med ute och cyklade med Fredrikshof.
Lördagspasset var rejält tufft i hård vind varvid jag låg kvar i Fredrikshofs nybörjargrupp på söndagen, men nästa vecka hoppas jag vara i sån form att jag kan köra i mellangruppen som snittar på 28-30 km/h.

Måndag: Träningsfritt

Tisdag: PT-pass med maskiner, kettlebells, armhävningar och Power wheel

Onsdag: Träningsfritt

Torsdag: Kettlebells, megatufft pass!

Fredag: Träningsfritt

Lördag: Cykel 50 km i 28,7 km/h i snitt

Söndag: Cykel 63 km i ca 25 km/h i snitt

Är nu uppe i totalt 21 träningsmil på cykeln, inför Vätternrundan
Kenta Gustafsson – Just idag är jag stark

Vecka 13: Bit ihop och kom igen

Den här veckan har det handlat mycket om cykel och cykling. Veckan började med bike fitting på CykelCity, där jag köpte min cykel i förra veckan. En rätt inställd cykel tror jag är A och O för att undvika onödiga skador under träningen inför Vätternrundan. Det är ju trots allt bara 11 veckor kvar dit.

Det var ett gediget projekt att fixa cykeln. Totalt spenderade jag mer än en timme och tjugo minuter inne i butiken. Den mesta tiden på cykeln där trampor, sadel och styre skulle hitta rätt läge. I slutänden blev det som ett spinningpass.

Tyvärr blev det helt träningsfritt under onsdag-fredag. Trötthet, hustruns arbete och vabbande är saker som får prioriteras.

På lördagen fick jag äntligen testa min nya cykel. En tidig träningsrunda runt Ingarö där jag satte personbästa på min vanliga rutt. Därefter tog jag en sväng till gymet och PT-pass med Emanuel. Snake Ropes och Water Bag var nya redskap som skulle testas på mig. Ett av de tuffaste passen på länge!

På söndagen var jag ute och cyklade med Fredrikshofs IFs nybörjargrupp. 5 mil kom jag upp i vilket innebär att jag nu har gjort 9,6 av de 100 mil som jag minst behöver innan Vätternrundan.

Måndag: Bike fit – nästintill som ett spinningpass

Tisdag: 60 min spinning plus 30 minuter core

Onsdag: Vila

Torsdag: Vila

Fredag: Vila

Lördag: 2,3 mil cykling + PT-pass med Snake Ropes och Water Bag

Söndag: 5 mil cykling, blandat högintensivt och lågintensivt

Absolotus Och Lasse Och Ludmila – Bit Ihop Och Kom Igen

Vecka 12: Lååååååång spinning!

De flesta verkar tycka att 30-45 minuter på spinningcykeln är alldeles lagom. Den här veckan har jag provat tvåtimmarsspinning för första gången den här veckan. Det var tufft men inte omöjligt, och tro det eller ej, den andra timmen kändes lättare än den första.

Det har varit likadant när jag har kört på längdskidor. Den första timmen är ganska jobbig, men sedan kommer jag in i andra andningen och då finns inte längre några bekymmer – utom möjligen mina knän. Det är just efter en timme som de börjar ömma. Men då värken enbart verkar komma från att knäna är svaga och otränade så ser jag det som en positiv smärta.

Den här veckan har jag dessutom inhandlat min cykel som jag ska köra vätternrundan på plus en hel massa tillbehör… Typ cykelskor, skoöverdrag, cykelbyxor, cykeltröja, cykelväst, benförlängare, armförlängare, cykelpump, specialverktyg, sadelväska, cykelhandskar, GPS-hållare och säkert något mer.

Måndag: Träningsfritt (resa till Örebro)

Tisdag: 30 min Crosstrainer + 30 min träningscykel (dålig) på hotellet i Örebro

Onsdag: Träningsfritt

Torsdag: En dryg timme Kettlebells

Fredag: 45 minuter spinning

Lördag: Träningsfritt sånär som på barnkalas med 26 barn och sängmontering

Söndag: Två timmars spinningpass

Blood, Sweat & Tears – Spinning Wheel

Vecka 11: Cykelpremiär med iskalla tår

Efter en vecka hårt präglad av feber, magsjuka och magkrämpor var det nu åter dags att ta tag i träningen på allvar.

För första gången på fem veckor var det dessutom dags för PT-pass på gymet. PT-Emanuel och jag har hållit tät kontakt via chat och några snabba ord när vi träffats på gymet, men nu var det äntligen dags för en längre genomgång. Invägningen visade på de bästa vikt och fett-talen någonsin. Enligt gym-vågen är jag nu 26 år gammal, vilket kan jämföra med 51 år när jag började träna för mindre än nio månader sedan. Därefter lade vi upp ett träningsschema för våren, sex pass per vecka ska jag köra. Bara onsdagarna blir träningsfria…

När vi sedan kom till själva gymandet så fick jag bli försökskanin för ett nytt tortyrredskap, Power Wheel (http://www.youtube.com/watch?v=LQbZZz3IAXw). Apjobbigt redskap om du frågar mig. Särskilt som man hela tiden måste hålla balans på det där eländes hjulet… Träningen gav en huggande träningsvärk i många nya delar av mag- och ryggmuskulaturen, men som tur var hann jag med ett spinningpass innan träningsvärken.

I det härliga solskenet på söndagen kunde jag inte låta bli att ta fram cykeln. Skidhandskarna var perfekta som cykelhandskar den här årstiden, men tårna höll jag på att frysa sönder totalt. Det var heller inte helt optimalt med slicks när vägbanan emellanåt bara bestod av snö och is, men jag klarade mig utan vurpa. Nu känner jag i rumpan att jag suttit på en hård cykelsadel för första gången i år – min cykelsadel har inga som helst likheter med spinningcyklarnas sadlar som är breda och mjuka att sitta på.

Måndag: Vila

Tisdag: 60 min spinning och 30 minuter core http://connect.garmin.com/activity/73353286

Onsdag: Vila

Torsdag: PT-pass med kettlebells, TRX, power wheel och intervall löpning med PT hängande i gummiband bakefter…

Fredag: 45 min spinning http://connect.garmin.com/activity/73669509

Lördag: Vila

Söndag: 22,5 km cykling (1 tim) http://connect.garmin.com/activity/74076851

13 veckor kvar till Vätternrundan och 2,3 av minst 100 träningsmil på cykeln är avklarade Queen – Bicycle Race – 2011 Remaster.


Vecka 10: Veckan efter…

Efter målgången i Mora var jag helt knäckt. Förutom de galet ömmande knäna och ryggvärken hade jag även rejält ont i magen. Av den efterföljande middagen åt jag en tugga samtidigt som jag sippade på en ramlösa i drygt en halvtimme.

På natten och under måndagen hade jag feber och kunde inte äta någonting alls. Tänk vad hård ansträngning kan göra med kroppen.

Ända till fredagen var jag risig i magen och kunde i princip bara äta ett mål mat om dagen. Först då fick jag reda på att så gott som alla i mitt skidsällskap råkat ut för samma sak. En magåkomma. Jag klarade alltså av Vasaloppet med en begynnande magåkomma. Helt plötsligt känns mitt resultat på 11 tim 20 minuter inte så dåligt ändå…

På fredagen tar jag mig ner till gymet en sväng för att prova träna. Klarar bara av att göra ett kettlebell-set, jämfört med de tre som jag normalt kör. Det sjuka är att jag efter min stretching aktiverar igång träningsvärk i en stor del av kroppen – antagligen den träningsvärk som jag inte fick av Vasaloppet.

På lördagen är det exakt 14 veckor till min start för Vätternrundan.

På söndag mår jag äntligen riktigt bra och kör en timme i crosstrainern för att få igång kroppen igen. Nu gäller det att ladda för Vätternrundan med rätt träning och kanske är det dags att börja träna på löpning – något som jag aldrig gjort tidigare i mitt liv…

Måndag: Vilodag

Tisdag: Vilodag

Onsdag: Vilodag

Torsdag: Vilodag

Fredag: Kettlebells

Lördag: Vilodag

Söndag: Crosstrainer, 1 timme

Carter The Unstoppable Sex Machine – G I Blues

Vecka 9: Vasaloppsveckan

Hur vilar man utan att vila? Alla påpekar för mig hur viktigt det är att vila sig i form den sista veckan innan Vasaloppet. Men jag får inte vara för stillasittande eftersom musklerna blir passiva efter redan en dag… Suck.

Efter en del dividerande med coach Manne kommer jag ändå fram till att det bästa är att köra två kettlebell-pass den här veckan. Om inte annat för att vila knäna men ändå fortsätta bygga överkropp.

Under tisdagens pass hade jag Manne bredvid mig (coachande någon annan) på träningsmattan, vilket gjorde att jag inte kunde annat än gå för fullt. På torsdagen var han där och bråkade med mig trots att han var ledig. Instruktionen var att köra lugnt med kettlebellsen, men jag har ju aldrig kört annat än fullt, så hur skulle det gå till? Jag körde ett par set och åkte hem och packade istället.

Fredag kväll till söndag morgon var jag tillsammans med värsta skidproffsen uppe i Sälen. Det visade sig att det gäng jag laddade för Vasaloppet, i stort sett bara bestod av gamla skidgymnasie-längdåkare med massor av meriter. Det vill säga människor som med lätthet kunde prata om vallor i timmar. Och då pratar vi inte om vallor i termer av färger (så som jag gör) utan i termer av bokstavs- och sifferkombinationer. Som tur var hade jag iPaden med mig så jag kunde söka fram nya väderprognoser och vallningstips på nätet och på så sätt hävda mig lite i sällskapet.

Lördag förmiddag spenderades i Vasaloppsspåren för skidtester och hela eftermiddagen spenderades åt att valla skidor. Det är imponerande hur länge man kan stå och gnida på ett par skidor.

Själv fick jag vallahjälp av Fredrik, som säkert höll på i en timme med mina skidor. Galet, men så blev det ju bra också…

Måndag: Vilodag

Tisdag: Kettlebells

Onsdag: Vilodag

Torsdag: Kettlebells (lätt pass)

Fredag: Vila

Lördag: 3-4 km längdskidåkning i samband med skidtester

Söndag: VASALOPPET, 91 km
http://connect.garmin.com/activity/71765851

Söndag morgon var det uppstigning 04.30 för havregrynsgröt och snabbpackning av de sista sakerna, innan jag blev nerskjutsad till starten och kön in i startfålla 10 (den sista). Därefter var det ett par timmars väntan i minus 15 grader på att starten skulle gå.

Efter starten blev det precis som jag hade väntat mig en galen trängsel i en dryg timme innan den första backen var avklarad och man kunde fokusera sig på åkningen. Allt gick riktigt bra fram till Lundbäcksbackarna sju kilometer efter Evertsberg (ca 55 km in i loppet). Det visade sig nämligen ha lagt sig en ishinna över min fästvalla och helt plötsligt var jag helt utan fäste. Efter åtta kilometers gnidande utan fäste kom jag så fram till Oxberg där jag såg till att få skidorna omvallade i en vallabod. Problemet var bara att de lade på 2-3 decimeter för mycket fästvalla så jag fick staka även i nerförsbackarna de kommande nio kilometrarna. Galet jobbigt!

I Hökberg fick jag dock skidorna fixade och kunde höja hastigheten igen även om jag nu hade förlorat en hel del energi på grund av valla-strulet. Aldrig var jag så nära att bryta loppet som när det återstod en halvmil. Då hade jag sjukt ont i mina knän, samtidigt som ryggmusklerna högg som knivar.

Efter 11 timmar och 20 minuter i spåren gick jag så i mål i Mora (du kan själv se det 20 minuter och 10 sek in i denna filmen http://svtplay.se/v/2348439/vasaloppet/19_00-20_00 det är jag som har den knallgröna mössan.

Turbonegro – Wipe It ‘Til It Bleeds

Vecka 8: Slutspurten

Nu är det mindre än två veckor kvar till Vasaloppet och nu gäller det att få så mycket kvalitetsträning som möjligt utan att riskera mina klena knän alltför mycket.

Under måndagens skidpass i Nacka fick jag lära mig vilken skillnad det är på åkta skidspår och helt nygjorda spår. De helt nygjorda spåren är astunga att åka i. Bra träning, men både jobbigt och tråkigt. De sista kilometrarna fick jag i alla fall fart eftersom jag då hade tagit mig förbi spårningsskotern och hörde den jaga bakom mig.

Avslutade veckan med ett långpass som kändes grymt bra. Aldrig har jag åkt så snabbt så länge och haft en så bra skidkänsla. Skönt att ha med sig den känslan från det sista träningspasset innan Vasaloppet.

Nu väntar en lugn vecka innan vårens stora utmaning.

Måndag: Längdskidor, 10 km på Nacka GK (1 timme) http://connect.garmin.com/activity/69504454

Tisdag: Vilodag, XL-Friidrottsgala på Globen

Onsdag: Vilodag

Torsdag: Kettlebells

Fredag: 60 minuter spinning

Lördag: Vilodag

Söndag: Längdåkning, 38 km på Nacka GK (3tim 54min)

http://connect.garmin.com/activity/70325678

Uppladdningen klar inför Vasaloppet!

Nu har Mats tränat mer målmedvetet än jag hoppats på och jag ser att hans fysiska form är där den ska vara! Trots Linnex, Voltaren och ont i kroppen har Mats nu tränat sig ur en soffpotatis-kropp och är på väg mot en Svensk Klassiker. Det här ska bli mycket spännande!

Urval från våra  kära Kettlebellpass:

Swings!

Snatch!

Benböj!

T-bar rodd!

LYCKA TILL OCH KÖR HÅRT… MEN KLOKT!

//Coach Widmark

Vecka 7: Barcelona och tillbaks!

Ända sedan jag började mitt tränande strax innan midsommar förra året har jag varit mycket restriktiv med att dricka läsk, men den här veckan bröt jag trenden. Att vara på den stora mobilmässan i Barcelona innebär dagar som är späckade med möten och nätter som är fyllda med tapas-partyn, ölbarer och diskotek. Normal kosthållning är inte att tänka på. I bästa fall får man en eller ett par wraps och Coca Cola till lunch och tapas någon gång sent på kvällen. För att klara blodsockret och att hålla sig vaken då behövs stora mängder kaffe och Coca Cola.

Måndag: Motion genom löpning mellan möten (med tung ryggsäck på ryggen) och dans till tidig morgon.

Tisdag: Se måndag

Onsdag: Se måndag

Torsdag: Dans till kl 05.00 och därefter uppgång vid 07.00 för att packa och flyga hem.

Fredag: 60 minuter spinning kl 07.00 på morgonen – körde så hårt att jag nästan kräktes. Jagade ut de sista resterna av Barcelona ur kroppen (det märktes på svetten som luktade askfat)

Lördag: 14 km skidor på 1h 27m, första skidpasset på närmare två veckor och det kändes. Jag var ganska ringrostig. Hade egentligen tänkt köra lite längre men kylan (-14) gjorde att jag tog det lite lugnt.

Söndag: 32 km skidor på 3h 24m. Provade köra på Ingarö golfbana vilket var trevligt och krävande med branta uppförs- och nedförsbackar. Avbröt passet när jag kände att jag inte längre hade kontroll i den branta nedförsbacken som svängde i 90 grader och inte hade några spår överhuvudtaget… Med två veckor kvar till Vasaloppet är det viktigt att inte skada sig.

Trots fyra dagars party lyckades jag få in tre träningspass den här veckan Lady Gaga – Just Dance

Vecka 6: Träningsvärk!

Träningsvärk är bland det värsta jag vet. Dessutom har det en förmåga att göra ont i upp till tre dagar. Den här veckan har verkligen präglats av träningsvärk och det har hämmat mitt tränande ganska mycket.

Dessutom präglas både den här veckan och nästa vecka av konferenser.

Måndag: Träningsfritt efter gårdagens 4,3 mil långa träningsrunda på skidor. Är fortfarande lite stel (läs träningsvärk) i knäna.

Tisdag: På konferens i Bollnäs, men lyckas ändå hitta ett litet gym på vinden på hotellet där jag bor. Kör fokuserad styrketräning på roddrörelser med hantlar, rygg och ben.

Onsdag: Ingen tid till träning

Torsdag: PT-pass. Knäböj med 50 kg på axlarna och T-bar rodd med 30 kg i ett superset och därefter lite kettlebells och 20 minuter högintensiv Crosstrainer.

Fredag: Efter att ha gått upp 05.30 för att skotta gården får jag ge upp min plan att hinna köra spinning på morgonen. Får dock skotta gården två gånger vilket säkert motsvarar ett tufft spinning-pass (som för övrigt också var inställt eftersom ledaren inte heller kom hemifrån i snökaoset). På eftermiddagen börjar träningsvärken från torsdagens PT-pass kännas.

Lördag: Har en sjuk träningsvärk efter torsdagspasset och fokuserar på att förbereda min kommande vecka i Barcelona.

Söndag: Flyger till Barcelona 06.00 på morgonen. Eftersom jag inte får checka in på hotellet förrän kl 14 så hinner jag med tre timmars promenerande i ett soligt Barcelona. På kvällen går jag dessutom en rask promenad till Sony Ericssons presskonferens 5 km från mitt hotell.

Och efter den här promenaden och några dagar framåt är det den här låten som gäller… Nomads – Party Till I Die

Vecka 5: Kamphund!

Den här veckan började med en begravning och slutade med ett drygt maraton på skidor. http://open.spotify.com/track/46PP7GDj7RzWYCvh8hNSE2

Efter min mormors begravning, med tillhörande smörgåstårta, i måndags har jag återgått till GI-kost för att gå ner i vikt. PT-Manne har nämligen bestämt att jag borde bli ännu lättare för att det inte ska bli så tungt att springa senare i år.

Att GI-kosten ger resultat kan man konstatera när differensen mellan måndagskvällsvikten var fyra kilo högre än söndagslunchvikten. Då hade jag ju förvisso åkt en del skidor på söndag morgon

Måndag: Begravning i Västerås och träningsfritt
Tisdag: Då det inte blev någon tid över för att åka till gymet fick jag damma av min gamla roddmaskin. Tidigare har jag aldrig härdat ut mer än 25 minuter, så den här gången pressade jag på i 30 minuter. Då roddmaskin till allra största delen handlar om träsmak i rumpan så var det 30 minuter ren plåga.
Onsdag: 70 minuter spinning (varav 15 på egen hand innan spinninginstruktören kom) och direkt därefter ett Core Express-pass på 30 minuter.
Torsdag: Kettlebellpass på gymet med lite knäövningar som bonus.
Fredag: Träningsfritt
Lördag: Träningsfritt. Var och shoppade kolhydrat-gel och bars inför söndagens skidträning.
Söndag: 4,3 mil skidåkning på 4 tim och 40 min. Första gången jag åker mer än två mil i ett sträck på skidor. Behövde se hur kroppen reagerar på lång motionsaktivitet och på att äta och dricka under tiden. Allt gick förhållandevis bra. Lite skavsår, ömma framsidor på låren och trött ländrygg är inget att gnälla över. En månad kvar till Vasaloppet!

När det var som jobbigast under söndagens skidåkning nynnade jag på denna låt: Raubtier – Kamphund

Vecka 4: En träningsmässig katastrof

Ibland måste jobbet få gå före träningen och den här veckan har till stor del spenderats med jobbet i slalombacken. Förutom lite frid i själen och alldeles för mycket god mat och vin (och kanske någon enstaka öl…) har kanske utförsåkningen gett lite välbehövlig benträning.

Måndag: Konferens på Grand Hôtel hela dagen och kvällen.

Tisdag: Rekordkort men intensivt PT-pass med olika muskelövningar. Först ett superset med utfallssteg där jag fick hålla kettlebells i händerna för att öka utmaningen och roddövning däremellan. Det andra supersetet innefattade snabba kettlebell-lyft med extremt långsamma nedsättningar och däremellan skidstakningsövningar med gummiband.

Onsdag: Träningsfritt

Torsdag: Fyra timmar slalom med hårt och isigt underlag.

Fredag: Fyra timmar slalom i regnmjuka backar. Körde med pulsklocka och fick upp pulsen i 164 och hastigheten i 60 km/h som bäst.

Lördag: Fem timmar åkning i snöoväder vilket tog ganska bra på kroppen.

Söndag: Fem timmar åkning i fantastiskt puder (på morgonen) som övergick till rena puckelpisten under eftermiddagen. Många goa vurpor i kombination med extremt tung skidåkning för låren. Var så slut att jag fick ge upp åkningen innan liften slutade gå… Ständut Blakk stod för underhållningen på afterskin i Åre.

Ständut Blakk – Czardas

Vecka 3: Back on the right track

Efter förra veckans antiklimax med träningsförbud under helgen började jag den här veckan lite mjukt med ett par kettlebell-pass och körde sedan kondition i slutet av veckan.

Måndag: Efter en helgs vila var det dags för träning. Tövädret gjorde att jag valde att åka till gymet för att köra mitt gamla kettlebell-pass. Emanuel var där och tränade själv, så jag fick lite bra coachning (som naturligtvis gjorde övningarna tyngre). Trots att jag tog det ganska lugnt så blev jag rejält trött och svettig. Det kan bara betyda en sak – att jag måste köra fler och hårdare såna här pass.

Tisdag: Utekväll med gamla kollegor.

Onsdag: Blidvädret tycks ha gjort skidspåren oåkbara så nu är det gymträning som gäller. Efter måndagens kettlebell-pass som var klart jobbigare än vad det brukar vara, så var det nu dags att öka tempot. Det gick över förväntan och jag kunde öka en hel del vikter. Provade även 20 snatchar med 20 kg, hade jag inte haft så rysligt ont i mina händer (efter den senaste tidens kettlebellträning) så hade jag säkert gjort några fler…

Torsdag: Träningsfritt

Fredag: 50 minuter spinning. Efter förra veckans totala genomklappning på fredagsspinningen var det skönt att åter kunna ge maximalt.

Lördag: 2 mil skidåkning på Ingarö IF:s spår i Södersved. Körde sex varv och varvtiderna låg mellan 18,49 och 19,10 min. Det är imponerande att man kan klara åka så jämnt. Dessutom var det min snabbaste skidtur i hastighet räknat. Total skidåkning 1 timme och 54 minuter.

Söndag: Trots enormt mycket saker att göra på hemmaplan lyckades jag smita iväg i en dryg timme för en mil i skidspåret. Trodde att jag gett mitt bästa dagen innan, men jag lyckades toppa gårdagens tider med råge trots likvärdiga förhållanden. Gjorde tre varv på mellan 17,28 och 17,56 min, det vill säga nästan en och en halv minut snabbare per varv än igår! Det långsammaste varvet hämmades av att var tvungen att stanna och ta av mig mp3-spelaren som jag hade satt fast på armen. Total skidåkning 53 minuter.

Nu börjar jag faktiskt känna mig stark inför Vasaloppet!

The Creeps – Right Back On Track

Vecka 2: 195 i maxpuls!

Måndag: Trots en överjäklig träningsvärk i magen ger jag mig ut i skidspåret. Dock visar sig spåren vara isiga och stenhårda. Det positiva med det är att det går fort och att det är kul att träna stakning. Det negativa är att det inte går att bromsa. Antagligen når jag min maxpuls av ren skräck i någon av de nedförsbackar som avslutas med en 180 graders kurva. Jag vurpar säkert tre-fyra gånger. 9,6 km på 58 minuter.

Tisdag: 70 minuter hård spinning följt av 30 minuter Core-träning (mage-rygg). Började nästan gråta av smärta från min träningsvärk i magen när vi gjorde magövningarna.

Onsdag: Träningsfritt vilket innebär bowling och några öl (obs förbjudet enligt Emanuel, så skvallra inte till honom).

Torsdag: PT-pass på gymet. Trots en ganska sliten kropp sätter jag personligt rekord på snatchtestet med kettlebells. På fem minuter gör jag 110 stycken med en 16 kg- kettlebell. Nästa gång höjer vi till 20 kg. Men det galnaste av allt var att jag nådde en maxpuls på 195. Detta kan jämföras med min teoretiska maxpuls på 183…

Fredag: Börjar morgonen med 10 minuters intervall i crosstrainern, lite dips och chinups. Därefter är det dags för 45 minuter spinning. Mina 45 värsta spinnningminuter. Redan under uppvärmningen känner jag att jag vill gå därifrån. Kroppen svarar inte när jag vill ta i. När ledaren beordrar på tyngre motstånd tvingas jag vrida ner motståndet för att överhuvudtaget orka trampa. Jag tar mig igenom passet och är totalt slutkörd. Spinningledaren beordrar träningsfritt hela helgen och jag åker hem och bäddar ner mig under ett duntäcke i soffan där jag ligger och huttrar resten av dagen.

Lördag: Träningsfritt. Söndag: Träningsfritt även om jag nu känner mig fit for fight för en sväng till gymet. Men även hemmaplikterna måste göras… Fredagens beordrade träningsförbud gav verkligen en sån här känsla…

Accept – Balls To The Wall

Vecka 1: Årets första träningsvecka

Efter att ha jobbat fokuserat mot mitt viktmål på 95 kg var det nu dags att sätta fokus på Klassikerns första utmaning, Vasaloppet.

För att få bättre motivation i träningen fick jag en Garmin Forerunner 305 (pulsklocka med GPS) av min hustru i julklapp och denna var kul att använda de första träningspassen. Så här såg första veckans träning ut:

Söndag (tjuvstart på veckan): 9,6 km skidåkning på Nacka golfbana (1h 02m)

Måndag: 9,6 km skidåkning på Nacka golfbana (1h 00m). När jag kom hem upptäckte jag att jag var ganska blodig på en av mina tår som uppenbarligen legat i kläm när jag tränat. Inte skönt när den väl började göra ont…

Tisdag: Spinning (1h 15m)

Onsdag: PT-pass med Kettlebells, boxning, knä- och armövningar

Torsdag: Träningsuppehåll

Fredag: 14,3 km skidåkning i Lekeryd utanför Jönköping (1h 34m). Gladde mig åt att det andra varvet gick någon minut snabbare än det första.

Lördag: 7,2 km skidåkning i Lekeryd (45m), ett tungt pass där jag själv fick spåra i nysnön samtidigt som min eländes tå gjorde rejält ont.

Söndag: Missade det planerade spinningpasset, så jag fick köra intervaller i crosstrainern i väntan på att Core Express-passet (mag- och ryggövningar) skulle börja.

Efter den här veckan känner jag ett hyggligt självförtroende när det gäller möjligheterna att ta mig runt Vasaloppet. Det kommer att bli jobbigt och det återstår massor med träning, men nu har jag åtminstone en bas att stå på när det gäller skidåkningen. Nu är det fullt ös framåt som gäller!

Ministry – Jesus Built My Hotrod – Red Line/White Line Version

Vecka 1: Ett första inspel

Från soffpotatis till klassiker på 15 månader? Går det att gå från att vara en soffpotatis på närmare 120 kilo till att klara Klassikern på bara 15 månader? Hade du frågat mig i somras så hade jag bara skrattat åt dig, men efter ett halvårs kost- och träningsprogram har jag nu satt mitt mål att klara Klassikern i år. Till min hjälp har jag min PT sedan förra sommaren, Emanuel Widmark.

Resumé av de första sex månaderna

Varför började du träna? Det är en fråga som många ställer till mig och svaret är inte självklart. Jag har legat mellan 110 och 120 kilo i vikt de senaste tio åren och har aldrig mått särskilt dåligt av det. Snarare har det varit en cool grej att säga att man kan vila ölglaset på magen.

I våras kände jag dock att jag inte längre orkade jobba så hårt på kvällarna som jag hade gjort tidigare. Till stor del var det nog då som jag insåg att jag borde börja träna. Eftersom jag har en någorlunda självinsikt så förstod jag att det skulle behövas mer än bara ett träningskort för att jag skulle börja gå regelbundet till gymet och därför såg jag omedelbart till att signa upp en personlig tränare för det närmaste halvåret.

Tre saker minns jag väldigt väl från mitt första möte med den personliga tränaren. För det första var min PT inget stort muskelberg med jättelika axlar och biceps, vilket jag hade förväntat mig. Istället möttes jag av en liten späd kille i 30-årsåldern. Ganska snart ville han att jag skulle sätta upp ett mål med min träning.

Mål? Jag hade ju bara sett framför mig att jag skulle gå och lyfta lite vikter och bli sådär lite lagom svettig. Det sista vi gjorde var att ”testa min smidighet”. Detta lilla test förorsakade mig en fyradagars galen träningsvärk och avslutades med Emanuels kommentar: ”Det här ser bra ut – du kommer att få jobba ordentligt hårt när vi börjar träna”. Smidighetstestet räknades inte ens som ett träningspass!

När jag grubblade över vilket mål jag skulle sätta upp kom jag att tänka tillbaks på vintern 96/97, när jag varit och vandrat i Nepal och efter någon veckas höjdsjuka gått ner under 90 kilo. Då fick jag många kommentarer att jag såg väldigt hälsosam ut. Alltså fick målet bli att gå ner till 90 kilo.

Ett galet mål tyckte jag själv, men tänkte samtidigt att Emanuel skulle protestera om det skulle vara omöjligt. Det gjorde han inte, men han påpekade att det skulle bli tufft.

I samband med det första träningspasset inledde vi även ett kostprogram som till stor del innebar att jag fick börja äta GI-kost. En stor förändring för en typisk familjefar som aldrig behövt begränsa sina portioner, druckit vin till maten tre-fyra dagar i veckan och som aldrig varit särskilt förtjust i grönsaker.

Det första riktiga träningspasset blev kort. Efter knappt halva passet var jag totalt slutkörd och var på väg att kräkas av utmattning.

De första träningsveckorna var bland de värsta i mitt liv. En konstant och hysterisk träningsvärk i kombination med små matportioner och avvänjning av socker. Även om jag inte varit så hård på att äta godis så insåg jag snabbt vad mycket socker man får i sig under en vanlig dag om man inte tänker på sin kost. Denna sockeravvänjning satte humöret på mycket hårt test.

Att påstå att allt blev bra efter de här två veckorna är väl att ta i. Under det första halvåret har jag haft väldigt begränsat med veckor som har varit helt utan träningsvärk. Jag har varit nära att kräkas mer än en gång och jag vill mer än gärna bara lägga mig ner på golvet och ge upp minst tre gånger per träningspass. Att mysträna med lite hantellyft framför en spegel har inte existerat. Istället har kroppen fått ta emot enormt hårda träningspass med helt galna övningar. Oftast har jag tränat tre till fyra gånger per vecka varav ett pass per vecka med PT (det är dessa som har varit hårdast).

Favoritträningsredskapet under det här halvåret är Kettlebells, en Järnkula med handtag. Med en imponerande effektivitet kan dessa järnkulor skapa både träningsvärk, svett och massor med muskler. Minst ett pass per vecka innehåller därför Kettlebells.

En bit in under hösten förändrade vi målsättningen till 95 kg istället för 90. Detta gjorde vi inte för att jag skulle få det lugnare utan för att jag behållit/byggt mer muskler än förväntat samtidigt som kroppens fettvikt har minskat i planerad takt. Och ja, jag har klarat mitt mål och har under ett halvår gått ner 22 kilo. Någonstans under hösten växte målet fram att försöka göra En Svensk Klassiker, det vill säga Vasaloppet, Vätternrundan, Vansbrosimmet och Lidingöloppet under ett och samma år.

Mitt mål var dock att den skulle göras 2012. Min PT:s var att den lika gärna kunde göras 2011. I början av december, när snön lagt sig tjock över hela Stockholm tog jag så beslutet att faktiskt satsa på en Klassiker redan 2011. För hur bittert skulle det inte vara om vintern 2012 skulle vara helt snöfri och jag skulle stå där och försöka lära mig åka längdskidor?

Nu undrar du säkert om jag orkar jobba bättre igen på kvällarna efter all den här träningen? Jag vet faktiskt inte. En stor del av min fritid går nämligen åt till träning. Jag har fått rationalisera bort en hel del av övertidsarbetet till förmån för mitt nya stora intresse.

Träning.

Dela
  • Print
  • Facebook
  • Google Bookmarks
  • Add to favorites
  • email
  • RSS
  • Twitter