Hur kan vi veta att vi vet?

Hur vi kan skilja rätt information från fel i. Att ta en kvacksalvare på bar gärning.

Det finns mycket information om kost och hälsa i media och internet idag. Nästan vem som helst kan uttala sig på bloggar och till och med i artiklar i våra vanligaste tidningar. Läkare säger en sak, näringsfysiologer en annan, Anna Skipper en tredje osv. Det blir enormt svårt för människor att skilja på vad som är sanning och icke sanning om alla säger olika saker.

Vi anser att sanningen är viktig, mycket viktig till och med. Vi jobbar inte för något läkemedelsföretag eller är köpta av någon organisation som gör att våra åsikter är präglade av våra jobb vi tar för oss. Vi vill att alla ska ha rätt till korrekt information om kost och hälsa. Den ska även vara lätt att komma åt. Vi är här för att ni ska kunna få bra kostråd som är baserade på vetenskap och inte gissningar.

Vi äter ungefär fem gånger per dag. En aktivitet som tar upp så mycket av vår vakna tid bör spela en stor roll för oss. Vi bör lära oss om vad som är bra och varför för att vi ska må så bra vi bara kan. Vissa delar av vår mat blir delar av vår kropp vi ska leva med hela våra liv. Vissa fettsyror blir delar i våra cellmembran, kalcium bildar viktiga delar i vårt skelett, protein ingår i våra muskler osv. Så visst blir vi vad vi äter i viss bemärkelse.

Det viktiga blir då att förstå vad som händer med det vi stoppar i oss. För det är ju egentligen ALLT som spelar roll. Vad händer med maten och drycken vi äter? Vilka reaktioner händer i kroppen. Det är allt vi är och hur vi mår, en rad olika reaktioner av ämnen i våra kroppar. Naturligt eller onaturligt, spelar ingen roll. Vad som händer med ämnena spelar roll.

Vet vi vad som händer då? Ja, mycket har vi tagit reda på men långt ifrån allt kan vi uttala oss om! Det är det som är det stora problemet för dagens forskare (när dom får chansen att uttala sig). Det låter nästan som om att dom inte vill svara på frågor, dom ger kluriga osäkra svar och när man lyssnat klart så är man inte klokare än innan. Vid ett sånt tillfälle är det mycket roligare att lyssna på någon som säger klara och enkla svar. Tyvärr måste vi akta oss för att göra sanningen enkel i alla tillfällen. Einstein sade: “Everything should be made as simple as possible, but not simpler”. Ibland är sanningen inte så enkel att förstå. Då tenderar vi att gå till den källa som ger ett enklare mer lättförståeligt svar.

Hur kan vi skilja på sådan information som är felaktig eller vinklad? Vi ser nästan jämt sensationalism, missinformation och skrämseltaktik användas av kvacksalvare i medierna. Dåliga/Negativa nyheter säljer! Folk tjänar pengar på att säga att ”det här och det här” är farligt. Man får en känsla av att man får veta något som inte alla vet. Lite ”secret scociety” och man låter ju kunnig om man säger ”Du vet väl att det här och det här är farligt” när man sitter med sina vänner och har slut på ämnen att prata om för tillfället.

Det farliga i det här är om det nu skulle smyga sig in en eller några myter i det vi tror på så finns det ju en risk att vi kommer att göra dåliga beslut om dessa saker när frågor kommer upp. Till exempel att säga till en person som löper risk att få diabetes (behöver ju inte synas på individen), ”Drick vanlig läsk istället för light för man får cancer av aspartam”. Det är högst olämpligt att ge dessa typer av råd om vi inte kollat upp källan till varifrån informationen kommer.

Så hur tar vi reda på sanningen? Hur kan vi förklara vad som händer i vår kropp? Sanningen som den ter sig idag, saker vi tar som självklart var världsomvändande nyheter för några hundra år sedan. Vi tar det nu som självklart att jorden är klotformad och inte platt. Alla dessa nya tankar, uppfinningar och mediciner mm har sitt ursprung i en systematisk metod för att ta reda på sanningen. Den vetenskapliga metoden. Den går ut på att alla som vill prova om en hypotes (frågeställning) är sann ska kunna under kontrollerade omständigheter och upprepade försök se om samma resultat utfaller efter varje försök. Beroende på utfallet kan de visa sig att hypotesen stämde eller ej. Här är en modell för hur vi tar reda på saker på ett vetenskapligt sätt:

  1. Formulera en fråga (Blir man tjock av kolhydrater?)
  2. Samla information och resurser (observera)
  3. Formulera en hypotes
  4. Utföra experiment och samla in data (information)
  5. Analysera data
  6. Tolka och dra slutsatser av experimentet. Fungerar som grund för formulering av nya hypoteser.
  7. Publicera resultat
  8. Göra om testerna (görs ofta av andra forskare)

Detta system gör det möjligt att se om resultatet av det man ville studera går att göra om så man ser att det inte bara var slumpen som gjorde att det blev som det blev. Detta gör att tidigare experiment som tett sig positiva kan omkullkastas om det visar sig att dom inte håller för upprepade försök.

Det är det som är den stora poängen med vetenskap! DEN FÖRÄNDRAS! Det är ingen debatt, ingen demokrati där man kan skrika högst eller rösta om det som är sant. Som man gjorde vid omsröstningen när bibeln sammanställdes när frågan om Jesus var gudomlig eller människa kom upp. Yes, det var präster som fick rösta om den frågan. I vetenskapen samlar vi på oss idéer, sedan information som gör att vi får svar på om våra idéer var bra eller dåliga. Vi får nya idéer av den samlade informationen. Vi kommer närmare en helhetsbild av vår omgivning och hur vi påverkas av den. Vi är långt ifrån säkra på allt. Men vissa saker vet vi och andra har vi antydningar om.

Den viktiga lärdomen av detta är att ens passion för ett ämne, t.ex. att jag tror så mycket på att grönt te skyddar mot cancer och hjärt- och kärlsjukdomar får inte komma i vägen för förnuft. D.v.s. får jag framlagt bevis för mig att det troligen inte är så måste jag acceptera att jag kan ha haft fel och vara ödmjuk och erkänna att det just nu ser ut som det. Det finns åtskilliga tillfällen under min utbildning som jag blivit tvungen att ändra åsikt.

Hur kan vi skilja sanning från kvacksalveri?

  • Auktoritetstro. Vissa personer anses vara ”vise män” som vi har stor tilltro till när det gäller deras förmåga att avgöra vad som är sant eller falskt. Vi måste våga kritiskt granska dessa människor med.
  • En kvacksalvares experiment håller inte om vi provar dom under kontrollerade förhållanden. Vi kan inte tro på en teori som ger olika resultat beroende på vem som utför experimentet. Då måste det vara något fel på metoden.
  • De har handplockat exempel även fast de hade en möjlighet till slumpmässigt urval. En healer som visar på patienter som blivit bättre. När i själva verket de blivit friska med kroppens egen hjälp av immunförsvar mm. Kroppen är bra på att ta hand om sig själv så med tillräckligt många individer ser tillfriskningsfrekvensen hos en healers patienter rättså bra ut.
  • Kvacksalvare vill ogärna testa sina teorier. Ofta vågar kvacksalvare inte pröva sina teorier trots att det vore möjligt. Då har man hindrat sökandet efter bättre verklighetsbilder. Vetenskap kännetecknas av levande växande kunskap. Till exempel skulle healers kunna revolutionera läkekonsten i ett handslag om dom lät sig testas och det visade sig att de hade rätt. Varför gör ingen detta? Säkerligen skulle denne healer tjäna stora summor pengar på det. Inget initiativ av någon som hävdar att de har övernaturliga förmågor har tagit initiativ till att prövas (med framgång).
  • De vägrar inse fakta även om det ligger framför dem. Vill man inte, trots motbevisande fakta, justera sin teori eller helt överge den. Då har man hindrat en klarare bild av sanningen. Vetenskapen går ut på att heltiden förändras och utvecklas.
  • Tar alltid till undanflykter. T.ex. att vissa som hävdar att de kan prata med döda. När de säger något som stämmer så är det deras övernaturliga förmåga som bevisats. Men har de fel i en fråga då är det för att de bara får hintar eller svaga antydningar från de döda om uppgifter som rör de sörjandes relation till dom etc. Man måste acceptera negativa resultat om det är så sanningen ser ut för stunden.
  • De har inget bättre förlsag till en teori de vill förkasta men hänvad ändå att vi ska tro på dem. Man ska inte förkasta teorier som är hållbara utan att ha en förklaring till ett bättre alternativ. Ofta ses detta beteende av kvacksalvare. Man tvekar på de existerande hållbara förklaringarna utan att komma med något bättre alternativ själv. Detta är ett tecken på att man ”går på känn”, ”de här låter inte bra” och sådan individuell bedömning utan eftertanke och verklig förankring håller inte vetenskapligt. Vi kan inte förlita oss på känslan hos någon som anser att deras bedömning enbart ska gälla som bevis för att en teori inte ska accepteras. Att säga att något är dåligt för att det är onaturligt eller liknande håller inte som motargument. Det är återigen reaktioner i vår kropp som spelar roll.

När vi nu i framtiden får information ska vi alltid tänka kritiskt och se till varifrån källan hämtat sin information. Håller den måttet enligt ovan resonemang? Gör det inte det måste man själv söka svaret. Antingen själv eller rådfråga någon som har kunskap i ämnet. Ger vi råd som är baserade på vetenskap och inte anekdotbevis får vi större chans att lyckas och vi kommer framstå som professionella personer som går att lita på.

Av: Emanuel Widmark

Dela
  • Print
  • Facebook
  • Google Bookmarks
  • Add to favorites
  • email
  • RSS
  • Twitter
Tags: